Har blivit med jobb.

Sommaren är förhoppningsvis "räddad" från oro över ekonomin i och med mitt nya jobb, som visserligen bara är ett vikariat men som KAN innebära förlängning om ödet vill så. Detta jobb kom som en blixt från ovan, jag satt hemma en morgon med morgonkaffet och läxor (eller nåt annat) och plötsligt fick jag ett telefonsamtal om jobb. Hur snabbt kan du börja, frågade hon och jag sa att jag kan börja i morgon fast. Sagt och gjort, nästa dag hade jag blivit med jobb. 8-16 jobb och helgerna lediga. Rutiner, hej hej. Hejdå till det softa liv jag levt i ett år, ett år som varit så obeskrivligt härligt och lärorikt. Detta mellanår behövdes verkligen för mig. Nu är jag redo att knega en stund igen.

Annars mår jag bra. Jag är väldans aktiv och tränar FEM (!) gånger i veckan och ämnar göra så ända tills slutet av maj. Detta påbörjades 6.1. Centimetrarna flyger sin kos och snart, snart ska jag unna mig en ny garderob med massa byxor.

Såhe! Sånt från min del idag.

Jomensåatt.

Fasiken också! Det bara kliar i fingrarna. Jag vill skriva. Måste skriva. Men vad i sjuttsingen ska jag skriva om? Har en massa tankar och funderingar som trillar omkring i skallen men det känns som att jag har svårt att få ut dem till ord. Att blogga om mina funderingar kring allt och inget är väl det ända rätta men det lär blir flummigt så det slår gnistor om det. Kanske jag gör ett försök? Vardag och flum, hur låter det? Ja, vem frågar jag egentligen? Det är ju knappast någon som läser här och den här gången känns det som att jag mera vill ha bloggen som ett bollplank för mig själv. (ööh, kan man säga så. Jo.) Att få ut vissa tankar kanske kan hjälpa mig att få ordning på dem, att jag får se dem i skrift kanske hjälper mig att se klart. Men herrejösses så jag skriver, jag vet ju inte ens vilka funderingar jag har. Helt råddiger är jag.

Nå. Vi kan ju börja idag med att sammanfatta läget, Ica lilla. (nå, inte så liten men ändå)

Idag är du TRETTISEX år gammal. Du har två barn, en sambo, en hund och två katter. Du bor i ett blått (med inslag av lila?) LITET Älvsbyhus i den lilla och mysiga staden Kristinestad. Läget i Kristinestad oroar dig ganska mycket. Utvecklingen går bakåt, ekonomin lider. Du är absolut ingen politiker för du vågar inte öppna munnen så ofta och hävda din åsikt, men åsikter har du så det räcker och blir över, inne i ditt huvud. Du har stora visioner för hur staden skulle kunna utvecklas. För det krävs massa pengar. Som inte finns. 

Du vill bli företagare men ändå inte. Du har tusen miljoner idéer om allt. Evig optimist. Ser möjligheter och inte hinder. Under årens lopp har du haft cirka tusen affärsidéer som du velat genomföra. Inte vågat. Du har gått på starta-eget kurs. Går nu på ekonomiförvaltnings-utbildning. Tror att dina val leder dig dit du vill. Är övertygad om att what is meant to be will be. Allt händer av en orsak. Universum fascinerar dig. Du tror på attraktionslagen och övertygelsens kraft. Läser alla böcker du kommer över i det ämnet. Du hade också en period när du var mycket intresserad av tarot och astrologi, men det ligger vilande just nu. För så är du, Ica. Du ger dig in i saker med hull och hår, passionerat, ivrigt. När du blivit mätt lämnar du det åt sidan en stund. Du försöker nu bli bättre på att hålla ut. Du har börjat träna och ändrat kosten (IGEN) för att först och främst bli stark och må bra. Att sedan byxorna sitter som de ska, är ett stort plus tycker du. Du är trött på att ha svårt att hitta byxor. Träningen har varit tuff för dig. Du vill vara bäst på allt, DIREKT. Du har svårt för att lämna din bekvämlighetszon. Du äter en kost som inte innehåller snabba kolhydrater, vilket gör att din kropp tycker om dig mer. De problem du haft med magen sedan urminnes tider är borta. Och sen har du börjat sjunga i damkören! Det trodde man inte. Du älskar att sjunga, det har du alltid gjort. Sällan har du vågat sjunga ut men det jobbar du på nu. 

Du har växt upp utan närvarande far vilket säkert har präglat dig på sätt du inte riktigt vet. Du kan ännu fundera på hur det skulle kännas att ha en pappa som är med i vardagen. Du är inte bitter längre, men du kan känna dig lite besviken, på något sätt snuvad på något som många andra får uppleva. En trygg fadersgestalt. 

Du har lite dåligt samvete över val du gjorde i din ungdom men du tänker ändå att det är sånt som du inte kan påverka längre. Du tycker att det är bättre att lämna allt sådant bakom dig, förlåta dig själv och gå vidare framåt. Man är sin egen lyckas smed, tycker du. Onödigt att gräma sig över det förflutna. 

Du har flyttat JÄTTEMYCKET under ditt liv. Du har nu bott i ditt hus i tre år, vilket säkerligen är det längsta du hållits någonstans. Du hoppas att du ska stanna i ditt kära lilla hus men drömmer också om flytt bort. Helst skulle du flytta huset, helt enkelt.

Där kom det. Att skriva om sig själv sådär var ganska nyttigt.

Det var ett tag sen nu igen

Hej och hå. Vad har hänt sedan senaste uppdateringen?

Vi kan ju börja med Oktoberfest. Håhååååjajjaaa, vilken upplevelse. Det var lite som att vara mitt i Alice i Underlandet. Med öl. Vi var där i fyra dagar. Hann se massor på den korta tiden tyckte jag. Bäst med resan? Det var väl kanske när männen förnedrade sig i "toboggan", jag skrattade ganska mycket då. Ska slänga in en bild för att försöka visa vad det handlar om. Nå, det var väl inte bäst med resan ändå, bäst var maten och det att vi bara fick tänka på oss själva. Det fanns ju stunder när längtan efter barnen var så stor så jag knappt kunde andas (kom oftast när jag skulle sova) men största delen njöt vi nog av att få bara vara pojkvän och flickvän. En hel del öl blev det ju också, förstås. Jag som normalt inte är ett stort fan av öl drack massor. Vi köpte förstås ändamålsenliga kläder, dirndl åt oss kvinnfolk och lederhosen åt killarna. Det var liksom ett måste att ha dem på, vi kom inte in i den rätta stämningen annars.

Nästa gång (ja, det blir nog en sådan), ska vi åka in i veckan i stället. Vi valde den "värsta" helgen på Oktoberfest när det är som mest packat med folk (även kallat Italienska veckoslutet) och alla tält var helt proppfulla.

Bilder på det.

Här är killarna på väg upp i toboggan. Kaxiga som bara den. Hur svårt kan det vara liksom? Det var ett band som rullade rätt så snabbt och man skulle då försöka hållas stående på benen. Lyckades inte för våra herrar!

 

Lite dans på bordet.

Bratwurst!

Påväg upp i pariserhjulet.

Grämer mig så över att jag inte fick en bättre bild över Theresienwiese och Oktoberfestområdet. Hade det BÄSTA läget och utnyttjade inte det. Istället tog jag kort av en rygg.

Lunch 181 meter upp i luften.

 

Olympiatornet

Marienplatz

Det går nya tåg!

Som jag hade anat så blev jobbet jag sökt inte mitt. (Stort grattis till den glada som fick det!) Jag snubblade på mållinjen så att säga. Vi var tre kvar i slutändan, efter olika tester och två intervjuer så lite bra känns det ju iallafall. Jag är ju av den starka åsikten/tron att det som är menat åt en kommer att bli så därför känns det inte så tungt även om jag gärna hade tagit emot jobbet. Men, men det är helt enkelt något annat som är min grej! Så i jakten på det "perfekta" jobbet tänker jag studera ivrigt och vara vid gott humör. Och ja, resan hjälper ju duktigt till med att hålla humöret uppe även om jag är skräckslagen inför tanken att lämna Elliot. Det är den längsta tid vi varit ifrån honom så det blir nog en utmaning för oss alla. Som tur är känner jag mig fullständigt trygg i att lämna honom i systers och mammas omsorgsfulla händer.

Nu packar jag och det går inte så värst bra. Hur i hela fridens namn skall jag kunna krympa innehållet utan att gå miste om något viktigt att ha med? Jag menar, sex par skor kan jag ju inte ta med. Temperaturen verkar vara mellan 17-21 grader så lite osäker är jag på vad som behövs med.

Nåväl! Auf Wiederhören!

I väntan på romantiska dagar, höhöhöhö.... :)

Elliprupp tre år!

Idag fyller lille herrn Elliot tre år! Vi firade honom med kalas i lördags så idag blir det mest bara lek med alla de superhäftiga leksaker han fick. Helt otroligt vilka grejer, nu behöver han inte några leksaker på år och dag. Om alls mera i sin barndom..?

Själv lider jag av resfeber deluxe! Imorgon startar resan neråt!

Deutschland und München!

Jag har rejäl resfeber nu måste jag erkänna. Det är över fyra år sedan jag senast var på resande fot (längre bort än Åland o Sverige vill säga) och då var vi också till Tyskland. (Bremen, härlig stad) Blev tipsad om Neuschwanstein slott av en god vän och det bara MÅSTE jag se! Nån som varit dit?


Neuschwanstein Slott var modell för slottet i Törnrosa. Maffigt värre!

Sen blir det väl en hel del sånt här också... Det är ju ändå Oktoberfest vi ska på :

Ryggskott o sånt

Den senaste tiden har jag levt med ett elakt ryggskott som gjort mig både sur och handikappad. Idag är dock första gången på LÄNGE som jag känner mig någorlunda i skick, månne det är tack vare vattenjoggandet igår? Det där med vattenjoggande förresten, det är ju så himla bra (säkert, jag vet ju inte men all motion är väl bra?) men nog känns det ju lite sådär småfånigt att glida runt sådär i bassängen. Bara jag kommer ifrån den känslan ska jag börja vattenjogga på riktigt...

Annars har väl saker och ting varit som vanligt, jag har varit lite frånvarande i väntandet på besked som verkar dröja, spänningen stiger men börjar bli mer inställd på att beslutet inte blir till min favör. Men sånt är livet hörni, det går inte alltid som man vill och det för en orsak!

Vi har också hunnit med lite skogspromenader, magsjuka och potatisupptagning. 

Helt chockerad över dessa rosor! Satte ner små morsdagsrosor i våras (ni vet såna som säljs överallt i morsdagstider) och nu i höst blommar de som bara den och är stora som jag vet inte vad. Häftigt!

Skogsmullen Elliot (och den prickiga detaljen i bilden är Noel)

Magsjuk Elliot med vaktande Zombie-hund.

När man frågar Elliot vad han vill bli när han blir stor så är svaret bonde.